Historia
Marsbacken (med långt a i
uttalet) har hämtat namnet från gården som en gång i tiden låg i dungen bakom
brevlådorna. Gården byggdes någon gång före laga skiftet som ägde rum under
1860-talet och brändes ner när fritidshusområdet skulle anläggas. Idag syns
spår av husgrunder och syrenhäckar. Ordet mars i namnet lär ha syftat på ett
sankt eller fuktigt markområde.
Vid laga skiftet erhåll
gården Marsbacken den södra delen Storholmen (nordvästra udden av Vätö) och
senare inköptes den norra delen. Vilket är förklaringen till att den mellersta
delen av Storholmen inte tillhör Marsbackens ekonomiska förening.
Området har varit bebott
(minst) sedan vikingatiden vilket framgår av gravrösen inom området. På
Storholmen har det dock bara varit någon enstaka bebyggelse. Området har
använts för gemensamt bruk och producerade virke till skeppsbygget i trakten,
ved och kol och tjära. Det senare vittnar den svarta jorden vid båthamnen om.
Området
Fritidshusområdet började
byggas under 60-talet av HSB. Åren 1981 och 1982 överlät HSB de olika
fastigheterna till Fritidsområdet Marsbackens ekonomiska förening. Idag
omfattar området drygt 140 fritidshus varav några är bebodda året runt.
Till området hör också en småbåtshamn med sjöbodar och en badstrand med
badbrygga.
Ett skogs- och ängsområde på 65 ha tillhör föreningen med goda möjligheter till trevliga
skogspromenader.
Båtar utanför hamnen
Läs mera detaljer om Marsbackens historia
här.
Läs gamla Marsbackennytt i
sammandrag.
Vätö
Vätö skrevs ursprungligen
(1337) Vaetu. Kyrkan omtalas 1409 som Waeta kirkia. Från 1540 är Vätö den
gängse namnformen. Namnet är bildat ur ordet vät som syftar på sank mark och
träsk vilket stämmer väl med alla sjöar och träsk som finns på ön.
2000 år före Kristus bestod
Vätö av några enstaka stenhällar som sedan i takt med landhöjningen har vuxit
till dagens ö. De första fynden från människor på ön är några stenyxor från ca
1000 f Kr. Nästa fynd är en stockbåt från tiden för Kristi födelse. Under
vikingatiden blev ön mera bebodd och flera gravrösen från tiden har hittats.
Under medeltiden låg
vattenytan upp till 5 meter högre än idag och ön hade ett antal stora vikar.
Ett exempel är Dyviken som gett namn åt byn. Vätösund var betydligt djupare
och omtalas tidigt i gamla seglingsbeskrivningar för området.
Kyrkan byggdes troligen i
början på 1300-talet och omnämns första gången 1337. Under 1400-talet drev
franciskanerna ett hus i närheten av kyrkan. Två husgrunder ("Klostret") kan
fortfarande beskådas.
Ön levde på fiske och
jordbruk men kom, under 1800-talets slut, att få en växande stenindustri.
Stenindustrin bidrog också till förbättrade förbindelser. En handvevad
linfärja började gå 1903. På 30-talet blev den motordriven. I början på
1900-talet anlades också en riktig väg från Harg till Håknäs där bryggan för
båtarna till Stockholm fanns.
Under depressionen och
40-talet lades stenhuggerierna ner och Vätö började avfolkas. På senare tid
har dock trenden vänt och idag har ön, som är ca 9 km lång och 8 km bred ca 1 185 bofasta invånare, en siffra som stadigt växer bl a när
fritidshus görs om till permanentbostäder.
På ön finns bl a en matbutik, en skola och flera företag.
Vätö, som numera har broförbindelse med fastlandet, ligger ca 17 km ostnordost
om Norrtälje utefter Norrtäljevikens norra sida.
Ön har bussförbindelse med Norrtälje där byte kan ske till Stockholmsbussen.
|
